Idag har varit en bra dag! Jag åkte till sjukgymnasten på förmiddagen och var lite orolig, det var ett tag sedan jag var där sist och anade att det kunde bli jobbigt att komma tillbaka. Vi började med att prata om hur det har gått och vad jag har gjort sen sist, det var ett positiv och avslappnat samtal, i stora drag och vi såg många framsteg och att jag har skött mig bra. Hon kände lite och testade stabiliteten i ytterlägen innan vi gick in i träningssalen. Där pratade vi om att försöka hitta "paddlingen i övningar" dvs. efterlikna paddelrörelser med slang (gummiband) eller med vikter. Vi tog bort och la till några övningar och fokus är nu tungt i alla lägen, att kunna jobba kontrollerat i ytterlägen med belastning.
Jag är riktigt nöjd över hur upplägget ser ut nu och jag är oerhört nöjd och stolt över mig själv, att jag äntligen har tagit mig igenom det jobbigaste och tråkigaste. "Det är dags för dig att börja träna på 100% igen" sa sjukgymnasten idag.
En annan kul grej är att jag ska vara med på tv också. Igår kom en reporter från TV4 öst och gjorde en intervju med mig och filmade sedan när vi paddlade. Inslaget kommer visas på nyheterna på TV4 öst lokal TV på måndag den 24 november klockan 6.30, 7.30, 8.30 och 9.30 hoppas att man kan se det själv i alla fall.
The dream is about to come true
torsdag 20 november 2008
måndag 3 november 2008
Hemma igen i Nyköping
Träningslägret i Dala-floda avslutades med utvärdering, tränig och banrivning igår. Jag kan sammanfatta lägret i två ord: mycket givande. Det är efter en sån här vecka som vikten av att byta träningsmiljöer märks. Det är dock inte bara olika vatten som spelar roll, tränare är oerhört viktiga och just att bli tränad av olika personer för att få olika sorters tänkande är väldigt nyttigt. Det bästa med läger är att det finns inget annat runtomkring att tänka på, det är sova, äta, träna, äta osv. i och för sig har jag haft med mig mycket skolarbete så lite annat har det blivit också.
I fredags åkte KG tränaren Marcus Göthberg hem efter att han hade varit där uppe i över en och en halv vecka, då tog landslagskaptenen Patrik Svensson, som varit med sedan måndagen, över träningen med mig, det var roligt och tacksamt tycker jag. I torsdags åkte även Emma hem, en ny forspaddlar tjej på kanot gymnasiet som kommer att bli min enda träningskompis när Tommy, Fredrik, Isak och Patrik åker till Australien i tre månader nu till vintern. Det var synd tycker jag för vi fick inte något riktigt bra pass tillsammans där uppe, om man ska tänka positivt så fick istället jag mer uppmärksamhet av tränare och mer tid för feedback.
Om jag fick ändra en sak så skulle det vara träningsmängden. Jag hade så gärna velat träna mer men jag tror att jag fick så mycket jag kunde ändå. Även fast axeln känns fantastiskt bra så är det dumt att skynda för fort. Jag har paddlat ett pass om dagen, undantag en dag. Samtidigt känner jag att man måste testa för att gå framåt, känns det bra är det dumt att gå miste om en massa träning.
Det är lätt att glömma och underskatta ordspråket "se och lär". Att titta på andra kanotister kan ibland ge mer än ett pass man paddlar själv. Det är inte bara lärorikt, jag får mycket inspiration och motivation av att se mina träningskamrater som är på en högre nivå på vattnet. Jag önskar dem alla all lycka och framgång och hoppas att resan till Australien blir succé.
Snön föll under natten till fredag och i och med det föll också temperaturen. Det är svårt att förneka hur vacker naturen blir när snön glittrar i solens sken och visst var det väl kallt att paddla i minusgrader men inte outhärdligt. Långbyxorna (paddelbyxor i neopren) och mössan kom fram däremot hade jag inte med mig några "paddelhandskar" så det fick jag klara mig utan, vilket jag gjorde utan problem.
Under veckan så har vi besökt ett gym för att få lite annan träning än bara paddling, ett löp pass har det blivit också. Det är något jag tycker var bra, inte bara det såklart, det finns mycket bra saker att säga om lägret fast jag kommer inte gå in på det mer.
Nu känner jag mig sugen på mer paddling och är fortfarande taggad och motiverad.
-You can not let some one else pick you up when you fall,
cuase then you can never rise on your own.
I fredags åkte KG tränaren Marcus Göthberg hem efter att han hade varit där uppe i över en och en halv vecka, då tog landslagskaptenen Patrik Svensson, som varit med sedan måndagen, över träningen med mig, det var roligt och tacksamt tycker jag. I torsdags åkte även Emma hem, en ny forspaddlar tjej på kanot gymnasiet som kommer att bli min enda träningskompis när Tommy, Fredrik, Isak och Patrik åker till Australien i tre månader nu till vintern. Det var synd tycker jag för vi fick inte något riktigt bra pass tillsammans där uppe, om man ska tänka positivt så fick istället jag mer uppmärksamhet av tränare och mer tid för feedback.
Om jag fick ändra en sak så skulle det vara träningsmängden. Jag hade så gärna velat träna mer men jag tror att jag fick så mycket jag kunde ändå. Även fast axeln känns fantastiskt bra så är det dumt att skynda för fort. Jag har paddlat ett pass om dagen, undantag en dag. Samtidigt känner jag att man måste testa för att gå framåt, känns det bra är det dumt att gå miste om en massa träning.
Det är lätt att glömma och underskatta ordspråket "se och lär". Att titta på andra kanotister kan ibland ge mer än ett pass man paddlar själv. Det är inte bara lärorikt, jag får mycket inspiration och motivation av att se mina träningskamrater som är på en högre nivå på vattnet. Jag önskar dem alla all lycka och framgång och hoppas att resan till Australien blir succé.
Snön föll under natten till fredag och i och med det föll också temperaturen. Det är svårt att förneka hur vacker naturen blir när snön glittrar i solens sken och visst var det väl kallt att paddla i minusgrader men inte outhärdligt. Långbyxorna (paddelbyxor i neopren) och mössan kom fram däremot hade jag inte med mig några "paddelhandskar" så det fick jag klara mig utan, vilket jag gjorde utan problem.
Under veckan så har vi besökt ett gym för att få lite annan träning än bara paddling, ett löp pass har det blivit också. Det är något jag tycker var bra, inte bara det såklart, det finns mycket bra saker att säga om lägret fast jag kommer inte gå in på det mer.
Nu känner jag mig sugen på mer paddling och är fortfarande taggad och motiverad.
-You can not let some one else pick you up when you fall,
cuase then you can never rise on your own.
lördag 25 oktober 2008
Träningsläger
Imorgon åker jag till Dalarna för att delta på ett kanotslalom träningsläger i Lissfors med landslaget och KG.
De flesta åkte för en vecka sedan men jag kände att jag behövde vara i skolan med tanke på att jag varit sjuk en hel vecka för inte så länge sen, nästa vecka har vi höstlov. Marcus som är tränare på KG kommer vara där tillsammans med seniorkaptenen Patrik Svensson, till nästa helg kommer även Mårten Hellberg som under en lång tid varit rankad 1a i Sverige.
Jag ser fram emot att komma bort och bara ägna tid åt paddling men jag måste säga att jag hade hoppats på att vi skulle åkt till något lite varmare ställe och tyvärr är det fortfarande så att jag inte kan träna så mycket som jag skulle vilja pga. axeln. Framsteg har jag dock gjort, det gör jag fortfarande, gäller att ge det sista nu så att jag blir av med det.
För övrigt kan jag berätta att jag, eftersom jag skickade med all min paddel utrustning i bussen för en vecka sen, har paddlat racing hela veckan.. Det har varit ganska kul eller helt ok i alla fall. Hittills har ingen vecka varit "som den ska" det har varit många små hinder för träningsprogrammet men förhoppningsvis kommer jag hålla mig frisk i fortsättningen och komma in i min egna rytm, den som passar bäst just för mig.
-I give my heart, my body and my soul
I get nothing in return only satisfaction and freedom
De flesta åkte för en vecka sedan men jag kände att jag behövde vara i skolan med tanke på att jag varit sjuk en hel vecka för inte så länge sen, nästa vecka har vi höstlov. Marcus som är tränare på KG kommer vara där tillsammans med seniorkaptenen Patrik Svensson, till nästa helg kommer även Mårten Hellberg som under en lång tid varit rankad 1a i Sverige.
Jag ser fram emot att komma bort och bara ägna tid åt paddling men jag måste säga att jag hade hoppats på att vi skulle åkt till något lite varmare ställe och tyvärr är det fortfarande så att jag inte kan träna så mycket som jag skulle vilja pga. axeln. Framsteg har jag dock gjort, det gör jag fortfarande, gäller att ge det sista nu så att jag blir av med det.
För övrigt kan jag berätta att jag, eftersom jag skickade med all min paddel utrustning i bussen för en vecka sen, har paddlat racing hela veckan.. Det har varit ganska kul eller helt ok i alla fall. Hittills har ingen vecka varit "som den ska" det har varit många små hinder för träningsprogrammet men förhoppningsvis kommer jag hålla mig frisk i fortsättningen och komma in i min egna rytm, den som passar bäst just för mig.
-I give my heart, my body and my soul
I get nothing in return only satisfaction and freedom
lördag 11 oktober 2008
Lite sjuk och sådär..
För två veckor sen åkte jag och några andra kanotister ner till Danmark för att träffa folk, paddla lite och bara ha kul. De som jag åkte med på torsdagen från Nyköping/Jönköping stannade först i Löddeköpinge och hälsade på och taggade till inför helgen. Vi hade väldigt trevligt, det var roligt att komma iväg och göra något annat. Jag tycker att det är oerhört viktigt att ha kul i livet. Tyvärr blev jag under lördag natten sjuk, jag fick öroninflammation och en känsla av att något inte var riktigt bra i halsen som jag känt tidigare tog fart och gjorde mig hes och lite svullen, jag tror att jag hade feber också under natten. Hemresan på söndagen var riktigt jobbigt men det gick att genomlida.
Hela förra veckan stannade jag hemma från skola och träning- ofrivilligt pga. att jag var sjuk. Under söndagen och måndagen blev jag rejält förkyld med hosta och allt annat som tillhör. Jag har under den här veckan tagit igen och styrt upp det mesta som jag missade i skolan, det känns skönt för det är ju aldrig kul när det blir så.
I måndags gick jag till skolan och drog igång träningen då jag kände att jag blivit hyfsat frisk under helgen. Träningen gick bra fram till onsdagen då jag hade mycket skolarbete och började känna av i halsen igen. I torsdags var det den årliga tunrundan,5 km löpning runt ett elljusspår här i Nyköping, jag var sugen på att springa för jag visste att jag hade chans att få bättre tid och placering än förra året men tyvärr var min hals så svullen och det gjorde så ont att jag gick rundan i stället.
Hela förra veckan stannade jag hemma från skola och träning- ofrivilligt pga. att jag var sjuk. Under söndagen och måndagen blev jag rejält förkyld med hosta och allt annat som tillhör. Jag har under den här veckan tagit igen och styrt upp det mesta som jag missade i skolan, det känns skönt för det är ju aldrig kul när det blir så.
I måndags gick jag till skolan och drog igång träningen då jag kände att jag blivit hyfsat frisk under helgen. Träningen gick bra fram till onsdagen då jag hade mycket skolarbete och började känna av i halsen igen. I torsdags var det den årliga tunrundan,
Den träning jag har kört i veckan har annars känts mycket bra, paddlingen går framåt hela tiden och jag känner att jag kan trycka på mer och mer. Nästa vecka ska jag ta ett kliv uppåt, som det har varit nu har jag kört i portarna där vattnet bara rinner alltså det är ingen fors utan bara lite strömt, det känns jätte kul och jag tror verkligen att jag är tillräckligt stark för att klara av det. All sjukgymnastik har verkligen gett resultat, det blir allt tyngre övningar men jag känner att just nu klarar allt- inget står i min väg!
söndag 14 september 2008
Det går bra nu!
Träningen går bra, äntligen känner jag att all sjukgymnastik har gett resultat. Jag har avancerat från endast framåtpaddling på slätvatten till portteknik på ytterst lite strömmande vatten. Jag har kört några pass nu utan några som helst problem alls, jag känner inte av någon smärta i axeln även när jag trycker på och utsätter axeln för mer belastning.
Jag har mycket att jobba på under hösten/vintern, inte bara teknik i portar. Jag har själv gjort ett träningsupplägg för att få (som jag tror) den bästa träningen för mig. Jag är fortfarande motiverad och jag känner mig stark. Jag klarar av det här, jag kommer att lyckas!
-Ge allt och få mer tillbaka!
Jag har mycket att jobba på under hösten/vintern, inte bara teknik i portar. Jag har själv gjort ett träningsupplägg för att få (som jag tror) den bästa träningen för mig. Jag är fortfarande motiverad och jag känner mig stark. Jag klarar av det här, jag kommer att lyckas!
-Ge allt och få mer tillbaka!
tisdag 26 augusti 2008
Det börjar gå lättare..
De senaste veckorna har jag mest kört distans i kanoten för att nöta in framåtpaddlings tekniken igen. Resultatet av det kombinerat med styrketräning har blivit att det känns mycket lättare, jag har hittat ett skönt flyt i paddlingen igen. Nästa steg blir att få upp snabbheten och explosiviteten igen innan jag börjar köra i forsen.
Jag har testat att köra några portar men ser ingen anledning att skynda framåt då jag inte är helt återställd i axeln ännu. Annars kändes det kul att vara där igen men det kändes tungt och ovant att svänga.. det blir något att jobba på när det blir läge.
Nu när skolan och även verksamheten på Kanotgymnasiet har dragit igång är jag taggad till tusen och ser fram emot ett skadefritt sista gymnasie år.
Nu satsar jag allt och har inget att förlora!
Jag har testat att köra några portar men ser ingen anledning att skynda framåt då jag inte är helt återställd i axeln ännu. Annars kändes det kul att vara där igen men det kändes tungt och ovant att svänga.. det blir något att jobba på när det blir läge.
Nu när skolan och även verksamheten på Kanotgymnasiet har dragit igång är jag taggad till tusen och ser fram emot ett skadefritt sista gymnasie år.
Nu satsar jag allt och har inget att förlora!
tisdag 5 augusti 2008
Träning
Jag har varit dålig på att uppdatera..
Sedan en tid tillbaka har jag kunnat träna ett paddelpass/dag, för det mesta distans. Det känns otroligt bra att vara tillbaka i kanoten och känna hur paddlingen återigen kommer tillbaka. Det är nödvändigt att paddla mycket distans i början för att få tillbaka tekniken och känna lite hur kanoten rör sig i vattnet, dessutom är det en mycket mer skonsam rörelse för axeln än att ge sig ut i forsen eller spela kanotpolo.
På gymmet går det sakta men framåt, det är fruktansvärt vad det är stor skillnad nu mot innan jag blev skadad och inte fick lyfta tungt. Jag har tappat oerhört mycket muskler, men det går att ordna. Det är på ett sätt lite kul också för mitt projekt arbete ska handla om att bygga muskler och lite sådant så det kan bli riktigt bra.
Konditionträningen går segt. Jag hoppas att jag kan motivera mig själv till åtminstone 3 löp pass i veckan när vädret blir lite behagligare.
Jag är mer taggad än någonsin och ser fram emot en höst fylld av utveckling!
-"varje dag du inte tränar, gör någon annan det för att bli bättre än dig!"-
Sedan en tid tillbaka har jag kunnat träna ett paddelpass/dag, för det mesta distans. Det känns otroligt bra att vara tillbaka i kanoten och känna hur paddlingen återigen kommer tillbaka. Det är nödvändigt att paddla mycket distans i början för att få tillbaka tekniken och känna lite hur kanoten rör sig i vattnet, dessutom är det en mycket mer skonsam rörelse för axeln än att ge sig ut i forsen eller spela kanotpolo.
På gymmet går det sakta men framåt, det är fruktansvärt vad det är stor skillnad nu mot innan jag blev skadad och inte fick lyfta tungt. Jag har tappat oerhört mycket muskler, men det går att ordna. Det är på ett sätt lite kul också för mitt projekt arbete ska handla om att bygga muskler och lite sådant så det kan bli riktigt bra.
Konditionträningen går segt. Jag hoppas att jag kan motivera mig själv till åtminstone 3 löp pass i veckan när vädret blir lite behagligare.
Jag är mer taggad än någonsin och ser fram emot en höst fylld av utveckling!
-"varje dag du inte tränar, gör någon annan det för att bli bättre än dig!"-
Fors SM
Fors SM hölls i helgen uppe i Åmsele, Västerbotten. Fors SM är svenska mästerskapen i alla fors grenar samlade på samma ställe där man kan vinna det totala SM guldet. Grenarna är: slalom, freestyle, kajakcross och störtlopp. Reglerna är enkla, den som ställer upp i flest grenar och tar bäst placeringar i alla grenar vinner Totalen. Det är en rolig grej för många tävlar i antingen freestyle eller slalom, kajakcross och störtlopp tillkommer mest på skoj men det kan anordnas tävlingar i även de grenarna.
Jag stannade hemma eftersom att jag fortfarande inte känner mig redo i axeln för att bege mig ut i forsarna där tekniken kräver fler rörelser än vanlig framåt paddling.
Även SM var riktigt tråkigt att missa men jag har lärt mig att hantera det faktum att jag faktiskt är skadad bättre nu så jag har tagit det bra ändå. Jag vill passa på att gratulera min bror som vann Totalen i seniorklassen! Vinnare i juniorklassen blev min träningskompis på kanotgymnasiet Isak Öhström, grattis!
Nästa år är jag första års senior men jag kommer ge allt och hoppas på att vinna Totalen.
Jag stannade hemma eftersom att jag fortfarande inte känner mig redo i axeln för att bege mig ut i forsarna där tekniken kräver fler rörelser än vanlig framåt paddling.
Även SM var riktigt tråkigt att missa men jag har lärt mig att hantera det faktum att jag faktiskt är skadad bättre nu så jag har tagit det bra ändå. Jag vill passa på att gratulera min bror som vann Totalen i seniorklassen! Vinnare i juniorklassen blev min träningskompis på kanotgymnasiet Isak Öhström, grattis!
Nästa år är jag första års senior men jag kommer ge allt och hoppas på att vinna Totalen.
Kanotpolo VM
Kanotpolo VM är över. Varken herrarna eller damerna gjorde några stora prestationer och inget svenskt lag kvalade till VM 2010 i Milano, Italien. Det var inte tråkigt att sitta hemma för att jag inte kunde vara med, det var också tråkigt att läsa om förlusterna. Det är svårt att säga vad det berodde på, är de andra nationerna så mycket bättre än oss? Har vi verkligen ingen chans? Det är så tråkigt att hela kanot sporten är såpass liten i Sverige att den inte uppmärksammas överhuvud taget förutom från oss som själva utövar någon gren.
Vi har fortfarande en chans att kvala till VM på EM nästa år som går i Essen, Tyskland. Jag ska göra allt jag kan för att se till så att vi tar en plats, för det vet jag att vi kan!
Vi har fortfarande en chans att kvala till VM på EM nästa år som går i Essen, Tyskland. Jag ska göra allt jag kan för att se till så att vi tar en plats, för det vet jag att vi kan!
tisdag 1 juli 2008
VM laget uttaget
Landslaget var från midsommar helgen ute på träningsläger med en turnering som avslutning. De var först i Danmark och spelade mot danska damer sen åkte de över till Holland och spelade mot holländska damer och avslutade i Belgien dit jag åkte med från Amsterdam. Efter att de spelat mycket polo under veckan var de slitna och resultated påverkades negativt. Från land var det ingen felfri polo som spelades från Sveriges sida, men det var inget fel på kämparglöden och viljan att vinna!
Det bestämdes igår att de 6 spelare som var med under veckan och turneringen är uttagna till VM.. det betyder alltså inget VM för mig. Det kan jag förstå men det är så synd att VM går i Kanada dit jag gärna vill åka. Jag kan ju åka och titta på men det blir för dyrt så jag får sitta hemma i Sverige och hålla tummarna för Sverige som har ett stort ansvar på sig att prestera bättre än någonsin.
Det bestämdes igår att de 6 spelare som var med under veckan och turneringen är uttagna till VM.. det betyder alltså inget VM för mig. Det kan jag förstå men det är så synd att VM går i Kanada dit jag gärna vill åka. Jag kan ju åka och titta på men det blir för dyrt så jag får sitta hemma i Sverige och hålla tummarna för Sverige som har ett stort ansvar på sig att prestera bättre än någonsin.
torsdag 15 maj 2008
En del av laget
Landslagsturnering i Tyskland. 10-13/05-08
Laget behöver mig (om jag får säga det själv). Så är det!
Jag måste erkänna att jag behöver laget också =)
Laget behöver mig (om jag får säga det själv). Så är det!
Jag måste erkänna att jag behöver laget också =)
söndag 4 maj 2008
Skadad på nytt
Årets första tävling, och årets största misstag?
Tänkte för skojs skull ställa upp i en störtloppstävling eftersom att jag inte kunde paddla slalom. Lördag den 26 april åkte jag tillsammans med min tränare mot Västerås till Strömsholm. Jag kände inte att jag hade någon större lust att åka egentligen, lite med tanke på att jag redan varit hemifrån ganska mycket och lite för att det kändes på något sätt onödigt att åka och tävla i något som jag inte satsar på.
När jag satte mig i kanoten som kändes ovanligt rank, den är lite större och stabilare än en racingkanot, blev jag nervös och började känna efter bara en liten stund att jag borde gå upp igen. Jag försökte träna på att svänga, det är en mycket annorlunda svängfunktion på störtloppskanoterna nämligen. Det gick inge vidare. Bara några minuter innan start började jag ångra att jag åkt dit. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Jag sökte med blicken efter min tränare som var på väg mot vattnet och så sa jag till honom att jag kände på mig att det inte skulle gå bra. "Jag kan inte svänga och kommer välta" var ungefär det jag sa. Trots det paddlade jag ner till starten och efter en och en halv minut ungefär var det dags.
Jag tog det väldigt lugnt.. När jag kom längre ner började vågorna komma och det blev dags att se upp för sten. Det blev för mycket för mig.. Jag såg en stor sten till vänster om mig och till höger var vågorna stora. Jag försökte svänga men det verkade inte gå. Så höll jag på att välta. Som ren reflex och vana försökte jag stötta upp mig själv med hjälp av paddeln, jag kom inte helt upp men jag gick inte helt runt heller. Jag kände stenar på botten mot sidan av min kropp och min högra hand. Jag gjorde ett sista försök att ta mig upp. Någon gång då kände jag hur axeln kom i ett ytterläge jag inte kunde kontrollera sen kom en fruktansvärd smärta. Jag ryckte kapallet och föll ut ur kanoten. Vattnet var inte så farligt kallt, det är vad jag kommer ihåg i alla fall men det enda jag tänkte på var att jag inte kunde röra på min högra arm. Det gjorde ont något så djävulskt. Jag kände stenar mot ryggen, benen och armarna under hela tiden jag långsamt flöt ner mot ett litet slätvattensparti. Där väntade en räddningskanotist som hjälpte mig in till land.
När jag kom upp blödde jag på tummen och kunde fortfarande inte röra min högra arm. Min axel var ur led, det var så det kändes men vi är inte helt säkra på att den var helt ur. Marcus (min tränare) hjälpte mig upp på en stenmur där jag låg med armen hängandes från kanten. Det gjorde ännu ondare när han försökte lägga axeln rätt igen.
Av med kläder vilket var väldigt omständigt och sen in i bilen och mot akuten. Jag fick träffa en ortoped ganska snabbt som först konstaterade att axeln var ur led men sen när han drog och slet i den blev han osäker. När han var klar väntade vi på röntgen, även det gick relativt fort. De röntgade både handen och axeln. När vi satt och väntade på svar kom de och bad om att få röntga axeln igen. Mamma kom också där någon gång och gjorde oss sällskap.
Efter nästan fem timmar fick vi åka därifrån. Röntgen visade ingenting, det var nog ganska positivt i alla fall.
Läkare och sjukgymnast tror att rehab tiden efter detta är minst tre månader. TRE månader utan paddling!? Efter en vecka håller jag redan på att bryta ihop... Jag vet inte vad jag ska göra. Det innebär ingen säsong över huvud taget. Jag kan inte tänka mig en sommar utan paddling. Allt jag har planerat, allt jag har kämpat för finns inte längre. Jag vet att jag är ung och har en framtid men nu då ? Jag vet vad jag vill nu men inte om ett år... Om jag gör som jag vill så trotsar jag allt och alla och det är mot alla odds.
Tänkte för skojs skull ställa upp i en störtloppstävling eftersom att jag inte kunde paddla slalom. Lördag den 26 april åkte jag tillsammans med min tränare mot Västerås till Strömsholm. Jag kände inte att jag hade någon större lust att åka egentligen, lite med tanke på att jag redan varit hemifrån ganska mycket och lite för att det kändes på något sätt onödigt att åka och tävla i något som jag inte satsar på.
När jag satte mig i kanoten som kändes ovanligt rank, den är lite större och stabilare än en racingkanot, blev jag nervös och började känna efter bara en liten stund att jag borde gå upp igen. Jag försökte träna på att svänga, det är en mycket annorlunda svängfunktion på störtloppskanoterna nämligen. Det gick inge vidare. Bara några minuter innan start började jag ångra att jag åkt dit. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Jag sökte med blicken efter min tränare som var på väg mot vattnet och så sa jag till honom att jag kände på mig att det inte skulle gå bra. "Jag kan inte svänga och kommer välta" var ungefär det jag sa. Trots det paddlade jag ner till starten och efter en och en halv minut ungefär var det dags.
Jag tog det väldigt lugnt.. När jag kom längre ner började vågorna komma och det blev dags att se upp för sten. Det blev för mycket för mig.. Jag såg en stor sten till vänster om mig och till höger var vågorna stora. Jag försökte svänga men det verkade inte gå. Så höll jag på att välta. Som ren reflex och vana försökte jag stötta upp mig själv med hjälp av paddeln, jag kom inte helt upp men jag gick inte helt runt heller. Jag kände stenar på botten mot sidan av min kropp och min högra hand. Jag gjorde ett sista försök att ta mig upp. Någon gång då kände jag hur axeln kom i ett ytterläge jag inte kunde kontrollera sen kom en fruktansvärd smärta. Jag ryckte kapallet och föll ut ur kanoten. Vattnet var inte så farligt kallt, det är vad jag kommer ihåg i alla fall men det enda jag tänkte på var att jag inte kunde röra på min högra arm. Det gjorde ont något så djävulskt. Jag kände stenar mot ryggen, benen och armarna under hela tiden jag långsamt flöt ner mot ett litet slätvattensparti. Där väntade en räddningskanotist som hjälpte mig in till land.
När jag kom upp blödde jag på tummen och kunde fortfarande inte röra min högra arm. Min axel var ur led, det var så det kändes men vi är inte helt säkra på att den var helt ur. Marcus (min tränare) hjälpte mig upp på en stenmur där jag låg med armen hängandes från kanten. Det gjorde ännu ondare när han försökte lägga axeln rätt igen.
Av med kläder vilket var väldigt omständigt och sen in i bilen och mot akuten. Jag fick träffa en ortoped ganska snabbt som först konstaterade att axeln var ur led men sen när han drog och slet i den blev han osäker. När han var klar väntade vi på röntgen, även det gick relativt fort. De röntgade både handen och axeln. När vi satt och väntade på svar kom de och bad om att få röntga axeln igen. Mamma kom också där någon gång och gjorde oss sällskap.
Efter nästan fem timmar fick vi åka därifrån. Röntgen visade ingenting, det var nog ganska positivt i alla fall.
Läkare och sjukgymnast tror att rehab tiden efter detta är minst tre månader. TRE månader utan paddling!? Efter en vecka håller jag redan på att bryta ihop... Jag vet inte vad jag ska göra. Det innebär ingen säsong över huvud taget. Jag kan inte tänka mig en sommar utan paddling. Allt jag har planerat, allt jag har kämpat för finns inte längre. Jag vet att jag är ung och har en framtid men nu då ? Jag vet vad jag vill nu men inte om ett år... Om jag gör som jag vill så trotsar jag allt och alla och det är mot alla odds.
Träningsläger med landslaget
Vid 10.30 tiden fredag den 18 april satte jag mig på tåget i Nyköping och åkte till Arlanda. Där satt jag i flera timmar och väntade. En halvtimme innan planet till Luleå skulle gå träffade jag två "nya" tjejer från Uppsala, en tjej från Linköping och en från Stockholm. Vi skulle delta på lägret alla fem tillsammans med fyra andra tjejer.
Vi var allså nio tjejer på plats, två hoppade av dagarna innan. Gänget var blandat, sex av oss har varit med ett tag, tre av dem egentligen ändå från början. Förväntningarna var höga, jag som redan missat lite i början av året hade förväntningar på spelarna.
Första träningen var redan på fredags kvällen, vi samlades en stund innan och gick igenom planeringen för helgen. Det kändes riktigt kul att vara där tillsammans med de andra.
Träningspasset var lite sådär från början, det blev lite bättre under tiden men det var ingen topp prestation från någon skulle jag vilja säga och än mindre som lag. Det var varierat med passningsövningar, anfall/försvarsövningar och spel.
Det kändes riktigt bra i axeln, jag var inte så orolig innan men det var en klar lättnad att känna att jag kunde köra hela passet. Det märktes på paddlingen att jag inte var i form, det blev inte bättre av att inte ha egen kanot. Passningar och skott däremot fungerade nästintill utmärkt.
På lördagen tog vi en liten joggingtur med boll med oss. Det var en härligt solig morgon, bara några plus grader utomhus. Snön låg fortfarande kvar och vi tog oss ut på en fotbollsplan. Där sprang vi runt och passade bollen till varandra.
Mat, snack, lång vila, mer mat och sen ut till badhuset för fyra timmars träning.
Det var ett riktigt bra pass med mycket spel blandat med övningar. Axeln blev något sämre mot slutet av kvällen men annars höll den bättre än förväntat. Trötta var vi nog alla och lite smått slitna, efter ungefär en och en halv timme i bassängen tog vi vila och energi påfyllning. Vi körde ungefär en och en halv timme till. Dagen blev väldigt lång och det blev sen sänggång för oss.
Söndag morgon skulle vi gå upp tidigt. Vi träffades på badhuset för lägrets sista träningspass. Ännu tröttare och stelare än kvällen innan körde vi igång. Samma igen, övningar och spel och lite snack när det behövdes. Axeln kändes bättre igen och det var kul att spela.
Direkt efter träningen var jag tvungen att åka ut till Kallax (flygplatsen i Luleå) igen för att åka hem till Stockholm och Nyköping.
Det var ett väldigt bra läger. Jag var rätt nöjd över min egen insats och såg fram emot sommaren och alla tävlingar mer än någonsin. Det är synd att vi är så beroende av att få tider på ett badhus för träningarna ligger alltid tidigt på morgonen och sent på kvällen men jag tycker ändå att de uppe i Luleå gjorde ett bra jobb! Det sades inget om vilka som är uttagna till landslaget, jag tycker inte att behövs ändå. Det är rätt så självklart ändå. Ja, jag är en av dem.
Därför var det extra kul att åka hem just den här gången.
//Sanna #9
Vi var allså nio tjejer på plats, två hoppade av dagarna innan. Gänget var blandat, sex av oss har varit med ett tag, tre av dem egentligen ändå från början. Förväntningarna var höga, jag som redan missat lite i början av året hade förväntningar på spelarna.
Första träningen var redan på fredags kvällen, vi samlades en stund innan och gick igenom planeringen för helgen. Det kändes riktigt kul att vara där tillsammans med de andra.
Träningspasset var lite sådär från början, det blev lite bättre under tiden men det var ingen topp prestation från någon skulle jag vilja säga och än mindre som lag. Det var varierat med passningsövningar, anfall/försvarsövningar och spel.
Det kändes riktigt bra i axeln, jag var inte så orolig innan men det var en klar lättnad att känna att jag kunde köra hela passet. Det märktes på paddlingen att jag inte var i form, det blev inte bättre av att inte ha egen kanot. Passningar och skott däremot fungerade nästintill utmärkt.
På lördagen tog vi en liten joggingtur med boll med oss. Det var en härligt solig morgon, bara några plus grader utomhus. Snön låg fortfarande kvar och vi tog oss ut på en fotbollsplan. Där sprang vi runt och passade bollen till varandra.
Mat, snack, lång vila, mer mat och sen ut till badhuset för fyra timmars träning.
Det var ett riktigt bra pass med mycket spel blandat med övningar. Axeln blev något sämre mot slutet av kvällen men annars höll den bättre än förväntat. Trötta var vi nog alla och lite smått slitna, efter ungefär en och en halv timme i bassängen tog vi vila och energi påfyllning. Vi körde ungefär en och en halv timme till. Dagen blev väldigt lång och det blev sen sänggång för oss.
Söndag morgon skulle vi gå upp tidigt. Vi träffades på badhuset för lägrets sista träningspass. Ännu tröttare och stelare än kvällen innan körde vi igång. Samma igen, övningar och spel och lite snack när det behövdes. Axeln kändes bättre igen och det var kul att spela.
Direkt efter träningen var jag tvungen att åka ut till Kallax (flygplatsen i Luleå) igen för att åka hem till Stockholm och Nyköping.
Det var ett väldigt bra läger. Jag var rätt nöjd över min egen insats och såg fram emot sommaren och alla tävlingar mer än någonsin. Det är synd att vi är så beroende av att få tider på ett badhus för träningarna ligger alltid tidigt på morgonen och sent på kvällen men jag tycker ändå att de uppe i Luleå gjorde ett bra jobb! Det sades inget om vilka som är uttagna till landslaget, jag tycker inte att behövs ändå. Det är rätt så självklart ändå. Ja, jag är en av dem.
Därför var det extra kul att åka hem just den här gången.
//Sanna #9
onsdag 9 april 2008
Börjat paddla igen
I lördags var det dags för en kanotpolo cup i Järfälla igen, jag var med på de två senaste utan att paddla men den här gången var det dags! Jag hade varit med på en poloträning innan i februari, det kändes inte helt bra då. Om jag hade varit troende hade jag bett till Gud att det skulle gå bra, men eftersom att fallet inte är så fick jag hålla mig till att värma upp ordentligt.
Jag var rejält taggad inför första matchen och stämningen var som aldrig förr! Det kändes ovant att sitta i min lilla kanot och vinkeln på paddeln var svår att vänja sig vid. När matchen var igång kände vi på en gång att vi hade övertaget och jag var lugn. Jag bytte ofta och det kändes riktigt bra i axeln, bättre än det gjort på flera år. Vi vann matchen ganska lätt och laddade inför nästa.
Hela turneringen igenom spelade vi bra, vi spelade som vi skulle fast ännu bättre. Vi vann alla matcher, de flesta ganska överlägset till och med. Finalen var oerhört jämn. 1-0 till oss i första halvlek.. båda lagen var taggade och ville vinna, men vi höll nollan och visade att vi var det starkare laget. Matchen slutade 1-0 till oss!
Jag kunde inte börjat säsongen på något bättre sätt. Att få spela med mitt klubblag, vinna alla matcher och känna att all rehab har lönat sig. Något som inte var så bra var min form. Det är väl i och för sig inte så konstigt att jag är i dålig form. Jag känner att jag fysiken och visst sitter tekniken kvar men jag kände att spelet inte kom automatiskt och mina skott, passningar och själva paddlingen kändes inte heller som det brukar göra.
Snart kommer allt komma tillbaka och då ska jag träna för att bli bäst.
I måndags paddlade jag igen, jag tränade med KGs racingkanotister på en gemensam träning. Jag satte mig i en stadig kajak med en vingpaddel och paddlade bort mot kanotstadion. Det kändes bra men ovant. Det var inte första gången jag paddlade slätvatten på det sättet men jag har inte gjort det sen i somras och det kändes också konstigt att två dagar tidigare vänja sig vid min polo kanot och min polo paddel och sen sätta sig i en helt annan typ av kanot med en helt annan typ av paddel.
Vi var ute i drygt en timme. Jag körde inget speciellt pass utan paddlade mest runt och försökte öva in rätt teknik. Det märktes att jag inte hade värmt upp men det var inte så farligt. Jag var med och körde ett 200 meters lopp hehe det gick sådär, var helt slut efter 150 meter. Körde också några 50 meters lopp ensam och med Emma Ljungholm, dock inte max.
Tycker att det var ett rätt bra pass, det var ganska kul också, fast inte tillräckligt kul för att satsa på på allvar men om jag får in tekniken osv. kanske man skulle ställa upp på någon tävling bara för skojs skull. ;O
Jag var rejält taggad inför första matchen och stämningen var som aldrig förr! Det kändes ovant att sitta i min lilla kanot och vinkeln på paddeln var svår att vänja sig vid. När matchen var igång kände vi på en gång att vi hade övertaget och jag var lugn. Jag bytte ofta och det kändes riktigt bra i axeln, bättre än det gjort på flera år. Vi vann matchen ganska lätt och laddade inför nästa.
Hela turneringen igenom spelade vi bra, vi spelade som vi skulle fast ännu bättre. Vi vann alla matcher, de flesta ganska överlägset till och med. Finalen var oerhört jämn. 1-0 till oss i första halvlek.. båda lagen var taggade och ville vinna, men vi höll nollan och visade att vi var det starkare laget. Matchen slutade 1-0 till oss!
Jag kunde inte börjat säsongen på något bättre sätt. Att få spela med mitt klubblag, vinna alla matcher och känna att all rehab har lönat sig. Något som inte var så bra var min form. Det är väl i och för sig inte så konstigt att jag är i dålig form. Jag känner att jag fysiken och visst sitter tekniken kvar men jag kände att spelet inte kom automatiskt och mina skott, passningar och själva paddlingen kändes inte heller som det brukar göra.
Snart kommer allt komma tillbaka och då ska jag träna för att bli bäst.
I måndags paddlade jag igen, jag tränade med KGs racingkanotister på en gemensam träning. Jag satte mig i en stadig kajak med en vingpaddel och paddlade bort mot kanotstadion. Det kändes bra men ovant. Det var inte första gången jag paddlade slätvatten på det sättet men jag har inte gjort det sen i somras och det kändes också konstigt att två dagar tidigare vänja sig vid min polo kanot och min polo paddel och sen sätta sig i en helt annan typ av kanot med en helt annan typ av paddel.
Vi var ute i drygt en timme. Jag körde inget speciellt pass utan paddlade mest runt och försökte öva in rätt teknik. Det märktes att jag inte hade värmt upp men det var inte så farligt. Jag var med och körde ett 200 meters lopp hehe det gick sådär, var helt slut efter 150 meter. Körde också några 50 meters lopp ensam och med Emma Ljungholm, dock inte max.
Tycker att det var ett rätt bra pass, det var ganska kul också, fast inte tillräckligt kul för att satsa på på allvar men om jag får in tekniken osv. kanske man skulle ställa upp på någon tävling bara för skojs skull. ;O
torsdag 7 februari 2008
Skadad
Jag har sen några år tillbaka haft ont i axeln när jag har paddlat. I höstas när jag började på Kanotgymnasiet i Nyköping fick jag gå till en sjukgymnast. Han kunde ganska lätt säga vad han trodde var fel och att det inte skulle ta så lång tid för det att läka. Jag fortsatte gå till honom och köra rehab i ungefär en och en halv månad. När det var dags att klara sig själv fortsatte jag med rehab och jag kunde paddla. Smärtan jag kände tonades ner en aning men den försvann inte. Jag har nu i drygt två veckor träffat en annan sjukgymnast som inte trodde samma sak utan något helt annat som också skulle gå över relativt snabbt. Ingen paddling. Jag har under en längre tid velat träffa en läkare för att få göra en röntgen.
Förra veckan gick jag till vårdcentralen. Läkaren som jag träffade där skickade en remiss till ett sjukhus med begäran om en röntgen. Han trodde en helt annan sak en de båda sjukgymnasterna. Jag väntar nu på att få ett svar från sjukhuset så att jag kan boka tid och få min axeln ordentligt kollad.
Det är väldigt tröttsamt att höra tre olika teorier om vad som är fel från tre olika personer. Det som är värst är att från i höstas skulle allt bli bättre. Min träning skulle öka, mina resultat skulle bli bättre och jag skulle få en god chans att bli en bättre kanotist. Jag har stått över alltför många fys- och paddelpass, turneringar hemma i Järfälla och med landslaget.
Jag har sett fram emot att få paddla i konstgjord bana utomlands, men det har inte blivit läge. Allting det här året har att bjuda på har jag sett fram emot enda sen jag började paddla nästan. Jag vet inte hur mycket jag hade kunnat göra skadefri men mycket mer hade det varit. Jag ser fram emot den här sommaren som kan bjuda på stora internationella kanotpolo turneringar och träningsläger. Mest av allt vill jag åka till Kanada, där kanotpolo VM hålls i år. Det har varit mitt mål sen mitt första VM 2006. Där vill jag prestera bättre än någonsin, bättre än någon annan kunnat tro. Kommer jag få chansen att göra det? Det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag kommer göra allt jag kan för att nå dit. Om det innebär 40 minuter rehab varje dag och ingen paddling i en månad framöver så är det så det är.
Jag har ett mål och jag har en vilja att nå dit!
Förra veckan gick jag till vårdcentralen. Läkaren som jag träffade där skickade en remiss till ett sjukhus med begäran om en röntgen. Han trodde en helt annan sak en de båda sjukgymnasterna. Jag väntar nu på att få ett svar från sjukhuset så att jag kan boka tid och få min axeln ordentligt kollad.
Det är väldigt tröttsamt att höra tre olika teorier om vad som är fel från tre olika personer. Det som är värst är att från i höstas skulle allt bli bättre. Min träning skulle öka, mina resultat skulle bli bättre och jag skulle få en god chans att bli en bättre kanotist. Jag har stått över alltför många fys- och paddelpass, turneringar hemma i Järfälla och med landslaget.
Jag har sett fram emot att få paddla i konstgjord bana utomlands, men det har inte blivit läge. Allting det här året har att bjuda på har jag sett fram emot enda sen jag började paddla nästan. Jag vet inte hur mycket jag hade kunnat göra skadefri men mycket mer hade det varit. Jag ser fram emot den här sommaren som kan bjuda på stora internationella kanotpolo turneringar och träningsläger. Mest av allt vill jag åka till Kanada, där kanotpolo VM hålls i år. Det har varit mitt mål sen mitt första VM 2006. Där vill jag prestera bättre än någonsin, bättre än någon annan kunnat tro. Kommer jag få chansen att göra det? Det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag kommer göra allt jag kan för att nå dit. Om det innebär 40 minuter rehab varje dag och ingen paddling i en månad framöver så är det så det är.
Jag har ett mål och jag har en vilja att nå dit!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)