Kort sammanfattning från Danmark först
Resan ner gick utan problem. Tyvärr började jag känna mig dålig under resan och kunde inte sova någonting alls första natten. Gick upp med illamående och huvudvärk. Fick i mig en halv smörgås och kräktes utanför simhallen. Jag kände mig genast lite bättre men samtidigt energilös eftersom magen blev tom. Då Sofia varit sjuk sen tidigare satte jag mig på startlinjen i första matchen ändå. Första matchen spelade vi utan koll på oss själva och varandra. Trots förlust höll vi humöret uppe.
Jag åt bara någon frukt under dagen och drack kaffe när jag började känna att jag nog inte var sjuk utan att mitt illamående bara var en reaktion på dålig sömn. Vi lyckades inte vinna någon av de resterande 3 matcher den dagen men vi förbättrade spelet mycket. Under natten som kom lyckades jag sova lite grann och var betydligt piggare på söndagen. Vi hade bara en match kvar mot ett ofullständigt klubblag från Berlin. Vi vann med liten marginal. Det kändes riktigt skönt att få avsluta en turnering med en bra match. Dock hade vi en liten incident på vägen hem som kunde slutat fruktansvärt illa.
Det som hände på vägen var att vi efter Jönköping, där vi lämnat 5 kanoter, kände att en av kanoterna som kvar på taket inte satt fast ordentligt. Först stannade vi på en påfart till E4an och jag klättrade ut genom fönstret och spände. Vi fortsatte en bit. Återigen lät det lite som att något vibrerade på taket. Jag sträckte ut min hand och försökte känna. För att vara på den säkra sidan svängde vi av och körde in på en parkering eller liknande. En av remmarna kändes väldigt hård och släppte liksom efter att vi försökte spänna. Den bytte vi då ut. Jag hoppade upp på taket för att byta rem. Jag ställde mig med en fot på biltaket/dörren (vi hade minibuss med skjutdörr) och en fot mellan sätet och dörren. För att få så mycket kraft som möjligt lutade jag mig bakåt och drog. Plötsligt hör jag ett knak och tappar handfästet helt och hållet. Under en kort stund känner jag hur min kropp faller bakåt, rakt ner mot den hårda marken. Min första reaktion var att jag inte fått ont, marken var inte så hård. Sen känner jag Lindas starka armar runtom mig samtidigt som jag upptäckte att mitt ena knä hamnat i kläm mellan dörren och sätet.
Vi var alla i chock efter händelsen, glada att Linda snabbt fångade upp mig. Som sagt så landade jag aldrig på marken vilket hade kunnat ge en ordentlig hjärnskakning. Den enda skadan jag fick var en stor svullnad i knävecket. Jag kunde inte gå ordentligt på en hel vecka. Det gick varken att sträcka ut eller böja helt. Det var från början helt svart blåmärke lika stort som 3-4 tennisbollar. Min största oro var att det gjorde ont långt ner i vaden som även kändes lös på något vis. En annan märklig grej var att det såg ut som att jag hade ett skärsår rakt över knävecket som blödde en stund i bilen. Med tanke på att jag faktiskt kunde halta mig fram uteslöt jag att något ledband hade gått av helt. På Bosön träffade jag Linda igen som är utbildad sjukgymnast, hon undersökte mitt knä och kunde inte hitta någon trasig del.
Träningen i Falun har varit knackig. Efter nyår kom jag tillbaka bara några få dagar då det var som kallast här. Efter det var jag borta i både Danmark och på Bosön i sammanlagt 10 dagar. Jag har försökt ta mig ut och paddla de tillfällen vi har Bobbo där som tränare. Temperaturen har gått från något mild till iskall den senaste veckan. Det är lite jobbigt att ta sig ut och paddla nu både mentalt och fysiskt. Det bildas is överallt vilket gör all utrustning tung och obehändig.
Nu i helgen var jag ute tidigt både lördag och söndag och paddlade. Det var inte så farligt, temperatur omkring -18grader. I början på passet i lördags fastnade jag lite i en port som låg halft under vatten med stora isblock på pinnarna. Jag tappade balansen helt då jag försökte flytta undan den, jag gick runt och försökte först få tag i paddeln med ena handen som jag släppt för att få tag i porten. Det var sjukt kallt! Går inte att beskriva med något annat ord än brainfreeze. Först tänkte jag att det inte skulle att paddla mer, det var bara in i en varm dusch som gällde. Men så efter ett tag var det inte så farligt, paddeljackan är väldigt tät så det kom knappt in något vatten.
Nu har jag fått en jobbig förkylning med både hosta och halsont. Får se vad det blir av detta. Mina närmaste planer är Luleå till helgen på kanotpolo landslagsläger. Nästa vecka kommer spenderas i Stockholm då vi ska gå den andra kursen på en landslagsutbildning vi började på efter Danmark.
- Utan handling, mål och strävan blir teorin meningslös.
