I helgen som var hade vi ingen tävling att åka på men landslaget, jag, Patrik och mackan åkte till Lissfors för att träna. Förbundets minibuss var utlånad till racingkanotisterna på KG som var i Köpenhamn och tävlade så vi fick hyra en buss. I Söderbärke, några mil utanför Ludvika släppte tackräcket bak och alla kanoter flög åt alla olika håll. Det var fem slalomkanoter, en freestylekanot och en störtloppkanot. Den sistnämnda och en av slalomkanoterna skadades allvarligt men förutom det kom inget/ingen till skada. Några kanoter flög ner i diken på vägkanterna, en del flög långt ut på en äng och andra låg mitt på vägen. Det var ingen trafik alls på ett tag så vi kunde lätt hämta kanoterna och lägga dem vid bussen. Det var oerhört tråkigt att börja helgen på det här viset.
På lördagen körde vi teknik på korta banor i Lissfors och det gick hur bra som helst för mig. Jag hade bra flyt, bra linjer och kände att allt jag gjorde gick lätt. Jag blev riktigt nöjd med några uppströmmare jag gjorde och det kändes fantastiskt bra. Efter lunch åkte vi till fänforsen och paddlade fors och freestyle. Det gick sådär för mig. Det var riktigt kul att paddla där, vattnet hade sjunkt undan sen sist vi paddlade där och låg på runt 150kubik. Jag har inte kört freestylse sen SM 2007 och innan det har jag inte tränat på det mer än att man kan räkna det på fingrar och tår. Jag satsade inte helt då jag kände att de bra valsarna låg en bit ut och man var tvungen att bära en bit för att komma upp igen efter man hade kört. Men kul var det ändå.
Direkt när vi kom tillbaka till Lissfors där vi bodde hade vi ett bål-pass på land. Det var roligt och nödvändigt, jag tycker att vi borde ha mer sånt hemma också. Som sagt, det var ett roligt pass som dock slutade illa. Jag låg på golvet och strechade lite när jag plötsligt fick en 5kgs medicinboll i huvudet. Jag blev alldeles yr och varm men kräktes som tur var ingenting. För säkerhets skull åkte vi till akutmottagningen i Falun. Vi behövde inte vänta särskilt länge på att få träffa en sjuksköterska och bli hemskickade igen. Det var helt klart en hjärnskakning, en lindrig sådan.
Igår och idag har jag vilat. Jag känner mig lite bättre nu men har fortfarande ont i huvet och känner att min reaktionsförmåga är trögare än normalt. Nu sitter jag i Järfälla och ska ha kanotkurs för skolelever imorgon och på onsdag. Sen är det ledigt och det ska bli skönt, i helgen ska jag stanna i Nyköping och försöka umgås med folk och ta det lugnt.
"No pain, No game."
