Trots att det har hänt en del sen jag kom tillbaka från Tjeckien har jag inte uppdaterat något. Smärtan från smällen i axeln gick över så småningom och en vecka senare var jag ute på vattnet och paddlade igen.
Novembercupen 7/11
Det första som hände efter träningslägret var den årliga Novembercupen som är en kanotpolo turnering min hemmaklubb Järfälla anordnar. Jag spelade för ett av Järfällas två lag med lite blandat folk bl a. Patrik Spathon, slalomkanotist och Sebastian Jakobsson, fd. racingkanotist. Vi fick inte igång något riktigt spel då vi aldrig spelat hela laget tillsammans tidigare. Vår styrka var att vi var snabba och hade bra skott. Vi vann några matcher, spelade en lika och förlorade lite mot slutet. I övrigt hade vi riktigt kul tillsammans under hela kvällen.
Med tanke på min axel tog jag det lugnt under matcherna och fungerade mer som en säker spelare hemmåt.
Forsgalan 14-15/11
Nästa stora event i November var fors- konferens och gala i Örebro. Jag åkte ned tidigt på lördagsmorgonen tillsammans med de andra senioraktiva från Falun. Väl i Örebro började morgonen med en konferens för alla forspaddlare i Sverige. Med oss på mötet hade vi en processledare för att underlätta hela mötets gång. Vi började med en samarbetsövning som kallades "flow" sen fortsatte vi med att prata om vad vi hade för förutsättningar, sådant som gör att all verksamhet fungerar osv. Innan lunch hann vi även med att sätta upp mål för 2016, både realistiska och idéer som mest liknade drömmar. Efter lunch kom vi fram till lite mer relevanta och viktigare milstolpar. Vi kom fram till gemensamma mål för åren 2010 och 2011. Detta kändes som huvudpunkterna för hela konferensen under lördagen. Mer som diskuterades var exempelvis egenskaper vi ville ha med oss i framtiden respektive vad vi ville begrava samt viktiga personer och/eller organisationer för vår verksamhet.
I helhet tycker jag att det var roligt och det kändes viktigt att få delta i diskussioner om framtiden. Positivt var också att kanotförbundets ordförande satt med oss hela dagen. Tyvärr måste jag erkänna att vi kunde hållt oss till mer relevanta ämnen för att arbeta fram långsiktiga och realistiska mål. Som man hade kunnat vänta sig uppstod även några diskussioner som tog mycket energi och tid på helt fel saker, enligt mig alltså.
Under hela dagen kände mig trött och lite hängig. Lagom till konferensens slut var jag helt färdig. Vi åkte till vårt boende på vandrarhemmet och jag la mig en stund för att vila. Med allt som sagts under dagen kände jag bara hur allt snurrade runt i huvudet. Jag gick upp, tog en dusch och började göra mig i ordning för kvällens gala. Vandrarhemmet låg bara några hundra meter från festlokalen vilket gav mig mer tid till förberedelserna. Vi gick i en stor grupp mot kulturhuset i Örebro där kvällen spenderades.
När vi kom dit tog vi en fördrink, något slags mousserande vin tror jag, och minglade runt lite. Jag kände mig fortfarande trött men var samtidigt förväntsfull. Vid middagen tycker jag att stämningen var riktigt bra och vi hade super trevligt. Maten smakade bra, dock kallnade den något under alla bordsvisor. Medan vi åt delades diverse priser ut där jag mottog mitt pris för Sverigecup vinst i K1 som damsenior samt Sverigecup 3a i C2 tillsammans med min bror. Årets guldpaddlar delades ut för årets prestation, årets paddelfilm, decenniets paddelbild och årets tillskott.
Jag var en av de nominerade till årets prestation som gick till Isak Öhrström där motiveringen är oklar. Min motivation var att jag under säsongen förbättrat mig med 30 sekunder från första till sista tävlingen. Visst är jag inte med i något forslandslag däremot har jag lyckats med denna prestation samtidigt som jag satsar på kanotpolo också där jag är med i damlandslaget. Efter det hade utropats kände jag mig en smula besviken och omotiverad. Årets tillskott kändes också omotiverat då priset gick till en ny blogg som, vad jag förstått, nästan ingen kände till fast det bland de nominerade fanns en klubb, Uppsala paddlarklubb, som ökat sitt medlemsantal jätte mycket under året.
Vidare till gladare ämnen vill jag gratulera Fredrik Wahlén till vinnare av årets paddelfilm! Hans bidrag var en film han satt ihop själv från Australien som var både underhållande och välgjord.
Resten av kvällen dansades det och umgicks det. Mycket trevligt. Ser fram emot en fortsatt årlig tradition av detta slag.
På söndagen fortsatte konferenserna, först både slalom och freestyle ihop där den stora frågan var om vi istället för att ha två skilda kommitéer skulle ha en forskommitté två inriktningar. Vid lunch skildes vi åt för att föra vidare diskussionen enskilt. Svaret på den frågan blev från vår sida ett enheligt Nej då många i slalomkommittén anser att det redan finns mycket att göra med har att sköta verksamhetsplanen för slalom.
När vi kom in på planeringen inför nästa säsongen kände jag nästan hur hoppet och motivationen krympte. Jag är både tacksam och onöjd med hur uttagningsreglerna ändras till nästa år. Procentsystemet är borta, det tackar vi för, däremot kommer landslagsledningen både se på resultat från uttagningstävlingarna, som bara är två och som dessutom kommer vara på samma helg, och göra en subjektiv bedömning av vilka som passar bäst i ett landslag. Det som värre är, att dessa två uttagningstävlingar tar ut landslaget för hela säsongen. Dvs. en eller fler världscupar, VM och EM samt ev. deltävlingar. Det som gör mig mest omotiverad i allt detta är att det i dagsläget inte finns med i tankarna att ta med en seniordam i landslaget. Med andra ord måste jag visa att jag passar bättre i ett landslag än någon av de herrseniorer som har varit landslagsaktuella i flera år. Jag vet inte hur det ska gå till då det bara finns ett landslag så oavsett om jag vinner damklassen eller inte sitter jag ändå emot seniorherrarna för att det måste bedömmas om det är värt att antingen låta tre herrar och dam åka eller i värsta fall bara ta ut två herrar till landslaget + en dam. Nu ska jag inte glömma bort en viktig sak här för detsamma gäller även frågan om att ha en C1a i landslaget.
Jag ber om ursäkt nu om någon anser att jag har misstolkat detta på något sätt. Jag försöker inte vända detta mot någon. Det här är bara hur jag tolkade landslagsledningens nya uttagningsregler och självklart är det känsligt för mig eftersom att jag har som mål att få åka på internationella slalomtävlingar.
Inomhus slalomtävling i Falun
Under helgen som var nu på lördagen den 21/11 anordnade Falu kanotklubb för andra året i rad en slalomtävling på Lugnet. Det gick ganska enkelt till, vi satte upp några linor över bassängen och hängde på portar. Banan lades sedan som kördes i en cirkel ungefär. Ett åk bestod av två varv runt banan och bästa tid paddlades av Tommy Mörtberg på omkring 60 sekunder.
Jag var nervös trots att det inte var en viktig tävling. Kanske berodde nervositeten på att min annars pololandlagskamrat var där. Linda Andersson är en föredetta slalomkanotist från Övertoneå och hon är riktigt snabb och har bra kontroll på kanoten. Våra första åk skilde sig med endast två sekunder! Jag hade ett litet övertag men visste att det var tillräckligt litet för att ta ut segern i förskott. Andra åket körde jag på lite tajtare linjer för att tjäna tid, trodde jag. Linda tappade något i en av uppströmmarna i andra åket vilket innebar att jag hade en fortsatt ledning.
De andra damerna låg några fler sekunder efter, så det var egentligen bara Linda som hotade.
Det var roligt att köra slalom inomhus med lite mer publik än våra stackars föräldrar som annars ställer upp nästan hela tiden. Det blev ett lite enklare arrangemang också p g a. att det inte behövdes så många portdomare.
Resultat finns på kanotslalom.se under tävling och inomhustävling slalom 21 november.
Nu blev det ett långt inlägg, hoppas att ni som läser inte blev helt uttråkade. Annars pluggar jag på för fullt inför en tenta omfattande nervsystemet. Håller på att bli vinter- förkyld och är trött på regn, mörker och kyla inomhus.
- I know that I was born and I know that I'll die.
