I fredags hade vi vilodag igen och åkte då till Katoomba och Blue Mountains. Så mycket vila blev det därför inte. Blue Mountains är ett stort område regnskog utanför en liten by. Vi åkte dit med tåg för att se häftig natur och vattenfall. Ingen av oss som åkte dvs. jag, Fredrik och Erik har varit där tidigare så vi visste inte exakt vad vi hade att förvänta oss förutom det lilla vi har hört och sett på bilder från andra. Vi frågade i en liten turistinformation om hur man kommer till olika vattenfall och hur lång tid det skulle ta. De svarade att det var ca 4 km att gå till starten och sen skulle det ta ca 8 timmar att gå runt hela turen. Då vi kom fram ganska sent på dagen började vi med att gå till ett vattenfall så var precis i början (eller slutet beroende på vilket varv man gick). Vi stannade där länge och åt vår matsäck. Vi satt på en klippa under ett litet vattenfall och tittade rakt ut i regnskogens imponerande natur. Vi såg några berg och andra klippor runtomkring. Om man gick längst ut på klippan vi satt på såg man rakt ner till bergets slut. Det stupade verkligen rakt ner! Höjden vet jag inte men jag uppskattar att vi var i alla fall minst 40 meter upp men inte så högt som 100 m. Så duktig är jag på avståndsbedömning med andra ord.
Efter vår lunch gick vi runt på klippan och kände på vattnet. Det fanns olika etapper vi klättrade upp på och jag ställde mig rakt under en av grenarna till vattenfallet. Det var helt otroligt häftigt! Jag fick en känsla jag aldrig känt förutom av ren lycka och odödlighet. Jag hoppas att jag får uppleva det igen och att alla ni som läser det här vet vad jag menar, även om det inte kommer från att stå under ett vattenfall. När vi hade torkat oss och bytt om gick vi vidare. Vi började gå neråt igen i hopp om att få se något häftigt. Det gjorde vi inte. Vi gick upp igen. Det var väldigt långt och jobbigt. Några steg var uthuggna ur berget och gick nästan 90 grader rakt upp! Jag vet inte hur många steg det var eller hur länge vi gick men som sagt, jobbigt var det och trötta blev vi. Vi tänkte innan på att det hade varit skönt med lite mer sol. När vi gick i trapporna kände jag att det var skönt med molnen.
Lördagen blev lugn med ett pass på slätvattnet bara. I söndags körde vi fullängdsåk. Vi la en varken jätte svår eller jätte lätt bana. Den var rolig och samtidigt utmanande. Jag klockade inga åk utan körde på känsla och flyt. Det gick bra förutom några få incidenter med folk i vägen. Igår stod jag och filmade på förmiddagen och paddlade ett skönt pass på slätvattnet tillsammans med Daniele Molmenti.
Dagens morgonpass var riktigt skönt och roligt. Jag körde bra, kände mig stark och var pigg. Vi la några kluriga banor som egentligen bara handlade om att använda vattnet. Det var mitt bästa pass hittills. Nu ska vi snart iväg till gymet. Resten av dagen blir lugn.
- Hemma bra, borta bättre.
