Skadad på nytt

Årets första tävling, och årets största misstag?

Tänkte för skojs skull ställa upp i en störtloppstävling eftersom att jag inte kunde paddla slalom. Lördag den 26 april åkte jag tillsammans med min tränare mot Västerås till Strömsholm. Jag kände inte att jag hade någon större lust att åka egentligen, lite med tanke på att jag redan varit hemifrån ganska mycket och lite för att det kändes på något sätt onödigt att åka och tävla i något som jag inte satsar på.

När jag satte mig i kanoten som kändes ovanligt rank, den är lite större och stabilare än en racingkanot, blev jag nervös och började känna efter bara en liten stund att jag borde gå upp igen. Jag försökte träna på att svänga, det är en mycket annorlunda svängfunktion på störtloppskanoterna nämligen. Det gick inge vidare. Bara några minuter innan start började jag ångra att jag åkt dit. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Jag sökte med blicken efter min tränare som var på väg mot vattnet och så sa jag till honom att jag kände på mig att det inte skulle gå bra. "Jag kan inte svänga och kommer välta" var ungefär det jag sa. Trots det paddlade jag ner till starten och efter en och en halv minut ungefär var det dags.

Jag tog det väldigt lugnt.. När jag kom längre ner började vågorna komma och det blev dags att se upp för sten. Det blev för mycket för mig.. Jag såg en stor sten till vänster om mig och till höger var vågorna stora. Jag försökte svänga men det verkade inte gå. Så höll jag på att välta. Som ren reflex och vana försökte jag stötta upp mig själv med hjälp av paddeln, jag kom inte helt upp men jag gick inte helt runt heller. Jag kände stenar på botten mot sidan av min kropp och min högra hand. Jag gjorde ett sista försök att ta mig upp. Någon gång då kände jag hur axeln kom i ett ytterläge jag inte kunde kontrollera sen kom en fruktansvärd smärta. Jag ryckte kapallet och föll ut ur kanoten. Vattnet var inte så farligt kallt, det är vad jag kommer ihåg i alla fall men det enda jag tänkte på var att jag inte kunde röra på min högra arm. Det gjorde ont något så djävulskt. Jag kände stenar mot ryggen, benen och armarna under hela tiden jag långsamt flöt ner mot ett litet slätvattensparti. Där väntade en räddningskanotist som hjälpte mig in till land.

När jag kom upp blödde jag på tummen och kunde fortfarande inte röra min högra arm. Min axel var ur led, det var så det kändes men vi är inte helt säkra på att den var helt ur. Marcus (min tränare) hjälpte mig upp på en stenmur där jag låg med armen hängandes från kanten. Det gjorde ännu ondare när han försökte lägga axeln rätt igen.

Av med kläder vilket var väldigt omständigt och sen in i bilen och mot akuten. Jag fick träffa en ortoped ganska snabbt som först konstaterade att axeln var ur led men sen när han drog och slet i den blev han osäker. När han var klar väntade vi på röntgen, även det gick relativt fort. De röntgade både handen och axeln. När vi satt och väntade på svar kom de och bad om att få röntga axeln igen. Mamma kom också där någon gång och gjorde oss sällskap.

Efter nästan fem timmar fick vi åka därifrån. Röntgen visade ingenting, det var nog ganska positivt i alla fall.

Läkare och sjukgymnast tror att rehab tiden efter detta är minst tre månader. TRE månader utan paddling!? Efter en vecka håller jag redan på att bryta ihop... Jag vet inte vad jag ska göra. Det innebär ingen säsong över huvud taget. Jag kan inte tänka mig en sommar utan paddling. Allt jag har planerat, allt jag har kämpat för finns inte längre. Jag vet att jag är ung och har en framtid men nu då ? Jag vet vad jag vill nu men inte om ett år... Om jag gör som jag vill så trotsar jag allt och alla och det är mot alla odds.

Träningsläger med landslaget

Vid 10.30 tiden fredag den 18 april satte jag mig på tåget i Nyköping och åkte till Arlanda. Där satt jag i flera timmar och väntade. En halvtimme innan planet till Luleå skulle gå träffade jag två "nya" tjejer från Uppsala, en tjej från Linköping och en från Stockholm. Vi skulle delta på lägret alla fem tillsammans med fyra andra tjejer.

Vi var allså nio tjejer på plats, två hoppade av dagarna innan. Gänget var blandat, sex av oss har varit med ett tag, tre av dem egentligen ändå från början. Förväntningarna var höga, jag som redan missat lite i början av året hade förväntningar på spelarna.

Första träningen var redan på fredags kvällen, vi samlades en stund innan och gick igenom planeringen för helgen. Det kändes riktigt kul att vara där tillsammans med de andra.
Träningspasset var lite sådär från början, det blev lite bättre under tiden men det var ingen topp prestation från någon skulle jag vilja säga och än mindre som lag. Det var varierat med passningsövningar, anfall/försvarsövningar och spel.

Det kändes riktigt bra i axeln, jag var inte så orolig innan men det var en klar lättnad att känna att jag kunde köra hela passet. Det märktes på paddlingen att jag inte var i form, det blev inte bättre av att inte ha egen kanot. Passningar och skott däremot fungerade nästintill utmärkt.

På lördagen tog vi en liten joggingtur med boll med oss. Det var en härligt solig morgon, bara några plus grader utomhus. Snön låg fortfarande kvar och vi tog oss ut på en fotbollsplan. Där sprang vi runt och passade bollen till varandra.

Mat, snack, lång vila, mer mat och sen ut till badhuset för fyra timmars träning.

Det var ett riktigt bra pass med mycket spel blandat med övningar. Axeln blev något sämre mot slutet av kvällen men annars höll den bättre än förväntat. Trötta var vi nog alla och lite smått slitna, efter ungefär en och en halv timme i bassängen tog vi vila och energi påfyllning. Vi körde ungefär en och en halv timme till. Dagen blev väldigt lång och det blev sen sänggång för oss.

Söndag morgon skulle vi gå upp tidigt. Vi träffades på badhuset för lägrets sista träningspass. Ännu tröttare och stelare än kvällen innan körde vi igång. Samma igen, övningar och spel och lite snack när det behövdes. Axeln kändes bättre igen och det var kul att spela.

Direkt efter träningen var jag tvungen att åka ut till Kallax (flygplatsen i Luleå) igen för att åka hem till Stockholm och Nyköping.

Det var ett väldigt bra läger. Jag var rätt nöjd över min egen insats och såg fram emot sommaren och alla tävlingar mer än någonsin. Det är synd att vi är så beroende av att få tider på ett badhus för träningarna ligger alltid tidigt på morgonen och sent på kvällen men jag tycker ändå att de uppe i Luleå gjorde ett bra jobb! Det sades inget om vilka som är uttagna till landslaget, jag tycker inte att behövs ändå. Det är rätt så självklart ändå. Ja, jag är en av dem.
Därför var det extra kul att åka hem just den här gången.

//Sanna #9